those days

Kom att tänka på en hemsk sak!! En gång när jag var liten, typ i början av lågstadiet någongång så hade vi världens mest närsynta tjej i våran klass. Alltså jag lovar och svär hon hade ett långt cp-bord för sig själv med typ tio förstoringsglas på och strålkastarljus, PLUS att hon fick ha en vanlig bänk också! Fröken Britta sa alltid "åh Johanna du är så snäll som tar hand om henne och är snäll mot henne och läser när hon inte kan se, du är en riktig kompis". Det bästa med tjejen var kanske att hon var närsynt, annars var jag mest rädd för henne hon tvingade mig att vara med i hennes koja och kriga mot de andra! Iallafall, snäll (läs: invalid till att ta tag i situationen) som jag var så var jag snäll tjej och hjälpte henne med det mesta. En dag letade hon efter något i sin vanliga bänk och jag höll uppe bänklocket för henne så att hon kunde leta i fred och lugn och ro. Nu till det hemska: jag vet inte om det var medvetet eller undermedvetet med så bara PANG släppte jag bänklocket i huvudet på'na och sen minns jag inte mer vaknade liksom hos skolsköterskan med brutna revben och en blåtira! Nej skoja bah, det där sista var ljug men iallafall. Jag borde lärt mig att man SLÄPPER INTE BÄNKLOCK I HUVUDET PÅ EN NÄRSYNT ÅTTAÅRING. Efter det gav jag upp hoppet om att få kriga på de andras sida, jag stod henne trogen till den dagen jag rymde till fotbollsplanen. Men åhhh, varför skriver jag så mycket den enda jag egentligen tänkte på från början var ju att hon borde fått så jävla ont!! Får skriva ett förlåt-mig brev till henne någondag, i typ typsnitt 72. HAHA
5 !!!