Kvicksand
står barfotad barburen inväntar
som en tsunami
men mina fötter långt ner i jorden
som av kvicksand sjunker sjunker krymper i väntan på vågen som störtar vågar och kvicksanden slukar
jag bara står och låter
ta vid
ber en bön om att snälla bara jag får följa vara vid ta vid
i fantasin: klara färger, välsorterade. tydliga vägmärken, pekbara vägledande. strukturerade historier där alla har sin plats, där någon bär historien framåt. steg för steg.
led bara en blind till där den kan vara. till där allt det vi blundat för blir synligt för den som aldrig kunnat se. och låt nu denna se, allt bortblundat.
låt sömnvågen svepa nu, riv upp mina tankerötter svep mig med