fotografi.
det bruna huset står inte längre men en gång
stod det
och
pappa var där
med stenblick och tjurnacke
mamma var där med
flyktblick som skjuter genom kameran
ett laddat gevär
alla sju syskon var där
förutom Rita
som aldrig var där
bortsett från den där sommaren som
tog slut
när hösten kom då mamma grät
nattårar dagtårar vildtårar
och alla vi barn lekte jage ute på gräsmattan
när pappa gömde sig i jordkällaren där
farfar tagit skydd för kriget och
alla vi barn som lekte inte nudda mark
fast där fanns ingen mark att stå på
kanske var det ett medvetet val av lek och
kanske var det ett medvetet val av Erik
att ställa sig med ryggen mot kameran och blicken mot det flisiga brunhuset
kanske ville han se på det
en ordentlig gång
för att alltid kunna
glömma