.

till honom,
han som sover med fönstret öppet trots minusgrader, som röker genom fönstret i lägenheten, som med trevande kalla händer knäpper upp dina byxor men inte vågar ta av dem, som är vaken om natten och sover om dagen, som skriver en dikt om en hund - folk skulle kunna kalla det skit men det är genialt, som har en andedräkt vilken luktar absolut ingenting förutom kanske lite pepparmynt, som har insovna lakan i urtvättade färger, som gråter när han är ledsen, som ler när han är glad, som rapar när han är mätt, som sover när han är trött,
till honom,
nu låter det som om jag inte tänker på annat, än honom. det är inte sant, absolut inte, jag tänker på så mycket annat. jag tänker oftare på annat än på honom, det är sant. han passerar ibland bara, som i ett lägenhetsfönster, men en cigarett i handen. då tänker jag att jag vill skriva något, till honom. eller sova in de insovna lakanen lite mer. tjusa honom lite, be honom rå om mig. jag klättrar hellre på andras väggar än mina egna. han har väggar av betong. det blir kallt om man ska ligga innerst. fast det är inget jag lägger mycket tankar på - de kalla betongväggarna. inte på honom heller. han är rätt tråkig, lever som han lär. skriver dikter om hundar.
1 kommentar