födsel
Jag älskar dig hjärtlöst och smärtfritt. Har sagt det förut och säger det igen, angående saker jag går med på: komprimisslös kärlek. Lovehandles. Fuck your lovehandles. Vill inte ha dina lovehandles. Någon sa en gång till mig att scenen var min. Att det finns inga fula människor. Att det vackra ligger ute fritt att röra.
Fuck you någon. Fuck you och allt du sa och dina jävla lovehandles.
Visst är det en sorglig bit det här? En bit i ett spel, den lilla biten där jag skriver brev till dig som inte finns dig som inte ens är en någon än bara abstrakt du är så okroppslig och inte än formad i min hjärna. Det börjar med brevet sen kommer där kanske du.
Mitt vurmeri för kroppen har ingen jämförelse. Bröst knottrig hy axlar kukar nästippar svank skuldror nackslut huvudskålar handryggar fingertoppar; du måste förkroppsligas. Du måste förkroppsligas. Det börjar med en text och nu kommer där kanske du.
Fuck you någon. Fuck you och allt du sa och dina jävla lovehandles.
Visst är det en sorglig bit det här? En bit i ett spel, den lilla biten där jag skriver brev till dig som inte finns dig som inte ens är en någon än bara abstrakt du är så okroppslig och inte än formad i min hjärna. Det börjar med brevet sen kommer där kanske du.
Mitt vurmeri för kroppen har ingen jämförelse. Bröst knottrig hy axlar kukar nästippar svank skuldror nackslut huvudskålar handryggar fingertoppar; du måste förkroppsligas. Du måste förkroppsligas. Det börjar med en text och nu kommer där kanske du.
telefonsamtalet
Det är egendomligt det där, samtalen man får. Väcker något som sovit. Som en persienn, får essens när solen lyser. Blir en del av något större. Samarbetet. Motarbetet! Och hjärtat. Inte att förglömma, hjärtat. Hjärtat som slår.
Det där samtalet. Det är ändå, bara, din röst i en annan lur. Bara samma gamla du i samma gamla utsovna täcke, du sitter på samma gamla veranda med samma gamla cigg i handen. De billigaste. Och du har insett saker nu, samma gamla saker. Men ändå. Du har börjat om på nytt nu, igen.
Och jag då. Jag som till vardags inte ens pratar pratar plötsligt lite för länge om lite för mycket. Sen säger jag "nu har jag pratat lite för mycket och lite för länge". "Det gör du jämt" svarar du. Telefontystnaden som uppstår, den annars så fruktade men nu en känsla av att vara alldeles alldeles bekväm. Tänker ingen tanke på att bryta den.
Och det där hjärtat. Som inte sovit men heller inte slagits. Hjärtat som legat där i all sin ro, ostört, som den lilla sparv i fågelbo i trygghet. Det slår. Det slår. Det slår.
Börjar om på nytt nu. Igen.
Det där samtalet. Det är ändå, bara, din röst i en annan lur. Bara samma gamla du i samma gamla utsovna täcke, du sitter på samma gamla veranda med samma gamla cigg i handen. De billigaste. Och du har insett saker nu, samma gamla saker. Men ändå. Du har börjat om på nytt nu, igen.
Och jag då. Jag som till vardags inte ens pratar pratar plötsligt lite för länge om lite för mycket. Sen säger jag "nu har jag pratat lite för mycket och lite för länge". "Det gör du jämt" svarar du. Telefontystnaden som uppstår, den annars så fruktade men nu en känsla av att vara alldeles alldeles bekväm. Tänker ingen tanke på att bryta den.
Och det där hjärtat. Som inte sovit men heller inte slagits. Hjärtat som legat där i all sin ro, ostört, som den lilla sparv i fågelbo i trygghet. Det slår. Det slår. Det slår.
Börjar om på nytt nu. Igen.
nu
romantisera gärna mera men mer än gärna om rätt saker
framtid dåtid tid som är svunnen allt är bättre förr och bättre ska det bli
men här dör vi
i framtid -
men här dör vi
där finns ljus -
men här dör vi
allt blir bra tillslut
- men här dör vi
tillslut dör vi men den som lever får se
att det var ändå bättre förr
och bättre ska det bli för
det kan bara bli bättre
och bra blir det alltid tillslut
viljan
"det finns bara en värld och den är min"
viskar du en natt halv fyra ljuset letar sig in i rummet, du har ju inga gardiner
inga persienner inga lager mellan dig och ljuset
du bär ljuset, det bor där inne
ligger på din arm
luktar svett luktar rök luktar liv
luktar du
undrar när du åt sist, undrar om det är gott när du tuggar
om det smakar om du smakar om du vill känna smaken
alla säger det är gott alla säger det är gott
att leva
att leva
om man vill
om man har en vilja
men om den är fri?
viljan
om den inte låter sig navigeras
om den är sin egen
och om det bara finns en värld och den inte är min
rama in
Det är inte så viktiga saker egentligen. När du lämnar framme frukostosten stoppar jag tillbaka den i plastpåsen och in i kylskåpet igen. När du går på toaletten mitt i frukosten skrapar jag av det onödiga lagret smör på dina frukostmackor. När du glömt lampan på släcker jag den. När du är försoven väcker jag. Häller ut den sista ölen när du ändå är för full för att märka. När de pratar om hjärtansnära ämnen på tv byter jag kanal innan du hunnit uppfatta ämnet. Jag gömmer chokladkakorna längst upp i skafferiet så du slipper frestas på vardagar. Jag ler när du gråter. Jag ringer alltid innan jag kommer och knackar ändå på dörren när jag väl är där. Som en mellanhand, dig och livet emellan.
ett brev till samtiden
Det är bara den där känslan jag får, av alla masker. Alla lock som läggs på alla lager slöjor ton allt som måste bäras upp. Fasaden den är så bräcklig. Får en känsla, tom, det är som om jag ser livets innehållslöshet, den lyser igenom. HUR den lyser igenom, ATT den gör det.
Alla! till och med Jonas Gardell. Till och med Jonas Gardell lyser den igenom.
Jag tänker att jag någon dag möter någon som inte bär tomheten, eller bara är vattentät. Hur fan ska jag se skillnaden?
Så är det någon som skickar en lapp, skrivet i bläck att:
"du tittar på fel saker, tomheten är varken början eller slutet på något bara en färg i regnbågen
RÄDS EJ!"
med stora bokstäver, för jag ska fatta att det är viktigt liksom
"RÄDS EJ" tänker jag i stora bokstäver för mig själv
"RÄDS EJ"
"räds ej" för innehållet och
man får vara glad man inte är död så länge man slipper vara ledsen för att man inte levt
men den där känslan när jonas gardell viftar på händerna och säger "min gud är en svart, lesbisk kvinna!" och jag kan inte se den svarta lesbiska kvinnoguden utan bara en liten rädd jonas, 5 år, med glugg mellan tänderna krama sin mamma och fråga "mamma, vad gör jag här?" och mamma svarar något klokt och bra som jonas inte minns för han har inte tänkt på det där ögonblicket förrän mamma dör och han hann aldrig riktigt fråga "men vart ska du nu?" det blir så tomt där någonstans i bröstet det blir som ett bottelöst hål och jonas skriker rakt ut "mamma vart i helvete ska du nu?" och svarslösheten ekar så igen fast med stora bokstäver "MAMMA VART FAN SKA DU NU?" men mamma svarar inte, det hörs inga kloka ord och hålet det vara växer och växer
men jag och jonas växer upp och han hittar sin gud, men för guds skull han har ju tänk och tänkt och tänkt och ja, han fick en lapp en gång, visserligen skrivet i blyerst men ändå där det stod, med stora bokstäver skrivet
"RÄDS EJ"
det behövdes inte mer än så, jonas hoppade ner i det stora svarta hålet och kom upp igen med en svart lesbisk kvinna kring halsen. Gud!
Och ändå, den där känslan jag fick. Av er jävla meningslöshet. Eller rädslan för den.
RÄDS EJ, gör ett djupdyk och ryck upp dig för helvete!
Det finns nog en svart lesbisk kvinna för dig också ska du se.
det är nätterna och vad som föds i mig
det är händelserna som springer i mig om nätterna
jag drömmer så mycket nu sover på ytskiktet av timmarna blandar ihop verkligenheten med det inre livet
du ringde inatt, sa
- hej hur mår du
jag blev glad sa att
- jo jag mår ganska bra men jag måste viska, alla andra sover
du frågade om jag har din favoritbok kvar jag sa
- ja, ja den står i min hylla och din tröja, den med svalan på, den är också här och åh den är så fin. jag har sett en med sparvar på den är nästan lika fin fast på ett annat sätt den ska jag köpa, därför jag tänkte på dig eller inte på dig men på din tröja med svalan på, när jag såg den. tröjan med sparvarna. den såg mjuk ut, passar nog perfekt till våren. då ska jag använda den.
- ja vad bra säger du, du kanske kan skicka boken på posten?
- ja visst, viskar jag, jag kan din adress, vill du jag ska skicka med tröjan också?
hallå?
men du svarar inte
jag ligger kvar, känner mina knän dras mot varandra, eller om det är jag som drar
sluta spring i mig om nätterna
tittar på klockan
07.30
mmm morgonstund har guld i mund
jag drömmer så mycket nu sover på ytskiktet av timmarna blandar ihop verkligenheten med det inre livet
du ringde inatt, sa
- hej hur mår du
jag blev glad sa att
- jo jag mår ganska bra men jag måste viska, alla andra sover
du frågade om jag har din favoritbok kvar jag sa
- ja, ja den står i min hylla och din tröja, den med svalan på, den är också här och åh den är så fin. jag har sett en med sparvar på den är nästan lika fin fast på ett annat sätt den ska jag köpa, därför jag tänkte på dig eller inte på dig men på din tröja med svalan på, när jag såg den. tröjan med sparvarna. den såg mjuk ut, passar nog perfekt till våren. då ska jag använda den.
- ja vad bra säger du, du kanske kan skicka boken på posten?
- ja visst, viskar jag, jag kan din adress, vill du jag ska skicka med tröjan också?
hallå?
men du svarar inte
jag ligger kvar, känner mina knän dras mot varandra, eller om det är jag som drar
sluta spring i mig om nätterna
tittar på klockan
07.30
mmm morgonstund har guld i mund
hårdhänt
- för första gången tog jag hjärtat i mina bara händer och gav det iväg.
- jag kanske inte var rätt människa att ge det till.
- jo.
- jag kanske inte var rätt människa att ge det till.
- jo.
.
till honom,
han som sover med fönstret öppet trots minusgrader, som röker genom fönstret i lägenheten, som med trevande kalla händer knäpper upp dina byxor men inte vågar ta av dem, som är vaken om natten och sover om dagen, som skriver en dikt om en hund - folk skulle kunna kalla det skit men det är genialt, som har en andedräkt vilken luktar absolut ingenting förutom kanske lite pepparmynt, som har insovna lakan i urtvättade färger, som gråter när han är ledsen, som ler när han är glad, som rapar när han är mätt, som sover när han är trött,
till honom,
nu låter det som om jag inte tänker på annat, än honom. det är inte sant, absolut inte, jag tänker på så mycket annat. jag tänker oftare på annat än på honom, det är sant. han passerar ibland bara, som i ett lägenhetsfönster, men en cigarett i handen. då tänker jag att jag vill skriva något, till honom. eller sova in de insovna lakanen lite mer. tjusa honom lite, be honom rå om mig. jag klättrar hellre på andras väggar än mina egna. han har väggar av betong. det blir kallt om man ska ligga innerst. fast det är inget jag lägger mycket tankar på - de kalla betongväggarna. inte på honom heller. han är rätt tråkig, lever som han lär. skriver dikter om hundar.
han som sover med fönstret öppet trots minusgrader, som röker genom fönstret i lägenheten, som med trevande kalla händer knäpper upp dina byxor men inte vågar ta av dem, som är vaken om natten och sover om dagen, som skriver en dikt om en hund - folk skulle kunna kalla det skit men det är genialt, som har en andedräkt vilken luktar absolut ingenting förutom kanske lite pepparmynt, som har insovna lakan i urtvättade färger, som gråter när han är ledsen, som ler när han är glad, som rapar när han är mätt, som sover när han är trött,
till honom,
nu låter det som om jag inte tänker på annat, än honom. det är inte sant, absolut inte, jag tänker på så mycket annat. jag tänker oftare på annat än på honom, det är sant. han passerar ibland bara, som i ett lägenhetsfönster, men en cigarett i handen. då tänker jag att jag vill skriva något, till honom. eller sova in de insovna lakanen lite mer. tjusa honom lite, be honom rå om mig. jag klättrar hellre på andras väggar än mina egna. han har väggar av betong. det blir kallt om man ska ligga innerst. fast det är inget jag lägger mycket tankar på - de kalla betongväggarna. inte på honom heller. han är rätt tråkig, lever som han lär. skriver dikter om hundar.
du som var min mur
"du är ju fan bräckligare än porslin" sa du
skrattade skrattet som skrattas när allt bara är och inte går göra något åt
och jag skrattade också
om jag skrattade
mer än dig
skrattade skrattet som skrattas när allt bara är och inte går göra något åt
och jag skrattade också
om jag skrattade
mer än dig
kanske möts vi igen
"this is the last goodbye" sa du och jag satt tyst, var som jag är när känslorna blir för stora
och du undrade om jag hade något mer att säga
som i något mer
något för att fylla ut eller fullända?
något viktigt att ta vara på eller något att bygga en dröm på?
något jag sa om att följa ljus och inte mörker
det var också något jag inte sa:
som att forsätt ha himlen öppen över dig
fortsätt fånga stjärnfall
fortsätt vara fri, skapa dina egna vägar, bygg din egen värld
fortsätt se det stora ljuset, sprid din kärlek
den är oändlig och varm
spara den bit av mig du har kvar, jag sparar dig
närmast hjärtat
ett tag till
och du undrade om jag hade något mer att säga
som i något mer
något för att fylla ut eller fullända?
något viktigt att ta vara på eller något att bygga en dröm på?
något jag sa om att följa ljus och inte mörker
det var också något jag inte sa:
som att forsätt ha himlen öppen över dig
fortsätt fånga stjärnfall
fortsätt vara fri, skapa dina egna vägar, bygg din egen värld
fortsätt se det stora ljuset, sprid din kärlek
den är oändlig och varm
spara den bit av mig du har kvar, jag sparar dig
närmast hjärtat
ett tag till
,
a.
allt är för mig för mycket
det sväljer mig som en jättevåg
livet
jag kallsuper simmar för livet
fast måhända mot eller från
simmar
en jättevåg som sväljer
jag är bara liten bäcksvart neutron mellan himlens alla stjärnor
som är stora solar
som sväljer mig
det finns
för
många solar
för många ansikten att tala till, för många tidningar att läsa, för mycket att lära, för mycket att se, för mycket att glömma, för mycket att vilja
b.
för visst har vi väl alla tappat bort oss själva på vägen
visst ligger vi där någonstans utanför gatlyktans sken i smutsen och väntar på att bli upp-
hittade
täckta
märksammade
UPPLYSTA
c.
om livets potentiella salighet
upplysningen om essensen!
d.
om allts myckenhet
förmyckenhet
kan inte sortera organisera strukturera prioritera
tar allt jag vill ha, alltid, hela tiden och jämt
äter det med stor aptit
en enda stor hetsätning
hela världen in i mig
sen spyr jag upp allt
solarna månen ansiktena lukterna viljorna kärleken hatet
e.
den fjärde väggen är riven, jag står där och iakttar förfallet
att kalla det förfall förenklar för min livsåskådning
egentligen bara ett tillstånd
av allt, som bara är
som ständigt strömmar
och människorna
de äter, med kniv och gaffel
lämnar det som ter sig opatitligt kvar på talriken
väljer ut sina favoriter
ö.
slickar era talrikar
allt är för mig för mycket
det sväljer mig som en jättevåg
livet
jag kallsuper simmar för livet
fast måhända mot eller från
simmar
en jättevåg som sväljer
jag är bara liten bäcksvart neutron mellan himlens alla stjärnor
som är stora solar
som sväljer mig
det finns
för
många solar
för många ansikten att tala till, för många tidningar att läsa, för mycket att lära, för mycket att se, för mycket att glömma, för mycket att vilja
b.
för visst har vi väl alla tappat bort oss själva på vägen
visst ligger vi där någonstans utanför gatlyktans sken i smutsen och väntar på att bli upp-
hittade
täckta
märksammade
UPPLYSTA
c.
om livets potentiella salighet
upplysningen om essensen!
d.
om allts myckenhet
förmyckenhet
kan inte sortera organisera strukturera prioritera
tar allt jag vill ha, alltid, hela tiden och jämt
äter det med stor aptit
en enda stor hetsätning
hela världen in i mig
sen spyr jag upp allt
solarna månen ansiktena lukterna viljorna kärleken hatet
e.
den fjärde väggen är riven, jag står där och iakttar förfallet
att kalla det förfall förenklar för min livsåskådning
egentligen bara ett tillstånd
av allt, som bara är
som ständigt strömmar
och människorna
de äter, med kniv och gaffel
lämnar det som ter sig opatitligt kvar på talriken
väljer ut sina favoriter
ö.
slickar era talrikar
Xx
jo men det vill jag säga
tänkte jag
och sade det inte
jo men det vill jag säga
tänkte jag
och sade något annat
tänkte jag
och sade det inte
jo men det vill jag säga
tänkte jag
och sade något annat
mia med kniven i handen
Och han har talat: hon får sluta skicka brev. Sluta upp med inbrott, riva tisdagmorgonen itu. Sluta knacka på dörren med hjärtat i balanserande på fingerspetsen. Sluta upp med törst och självömkan.
Hon är svartklädd, alltid, som en tjuv om natten. En riktig råtta.
En råtta utan svans, en råtta utan ursäkter.
Mia med kniven i handen, håller den ständigt mot sin seniga strupe.
Skriker att 'skepp o'hoj, leva eller dö, vad bryr väl mig jag!'
Det är Mia med kniven i handen, är själslös råtta på ständig flykt.
martyrens reträtt
Det ringer i din telefon men för guds skull ikväll svarar vi inte vi har fullt upp
med dig själv med ditt hjärta med din romantik
och nu tar vi bestämda kliv fram till altaret
klockan är sex och du har stämplat ut
om gud bara visste där hemma väntar vin och bröd och bröd och bröd
och ost och smör
oboy kex stekta ägg köttbullar en oäten matlåda en halv grillad kyckling lite potatissallad i den svarta papperskorgen gröna oliver tinad glass kolasås maränger ost och smör till smör och ost
det är ett heligt sakrament och gude nåde den
gud verkligen nåde den
som av rationella anledningar skulle få för sig att ringa eller ännu värre komma till dörren
mellan sex och klorinet i det vita kaklet
gud nåde den
för än är klockan bara sex och än har du bara stämplat ut
framme vid altaret:
ett frosseri av aldrig skådat slag
men
detta är ingen dödssynd
jag är ingen gris
detta är ej frosseri
jag är ingen gris
jag är ingen gris
jag är ingen
gris
de viskar till mig att kristi kropp är för dig utgiven
jesus är för mig utgiven, jesus jag ger mig dig, jag utger mig att vara dig
det här är inget frosseri
det här är guds försoning med sin värld
oboy kex stekta ägg köttbullar en oäten matlåda en halv grillad kyckling lite potatissallad i den svarta papperskorgen gröna oliver tinad glass kolasås maränger ost och smör och smör och ost
du minns inte riktigt längre; klockan sex var det då jag stämplade ut?
undrar om pengar kommer tillbaka pengar för klockan tio till sex på stämpeljobbet
undrar om var det någon som ringde? var det inte en jävel som ringde?
tvättar vitt altare med klorinet, om gud på dag ett skapade ljus han döpte till dag och mörker han döpte till natt så skapade han på dag två klorinet och döpte det till renässans
klockan är slagen, du har små sår på knogar och hjärta
folk säger att du är en hopplös romantiker men
klorinet gör sin verkan skapar luktfria passager luktfria rum nya rym
renar från synd
tänk klorin funkar bättre än kristi blod
trots, det var ingen synd
inget frosseri
ingen som ens ringde
om gud bara visste
med dig själv med ditt hjärta med din romantik
och nu tar vi bestämda kliv fram till altaret
klockan är sex och du har stämplat ut
om gud bara visste där hemma väntar vin och bröd och bröd och bröd
och ost och smör
oboy kex stekta ägg köttbullar en oäten matlåda en halv grillad kyckling lite potatissallad i den svarta papperskorgen gröna oliver tinad glass kolasås maränger ost och smör till smör och ost
det är ett heligt sakrament och gude nåde den
gud verkligen nåde den
som av rationella anledningar skulle få för sig att ringa eller ännu värre komma till dörren
mellan sex och klorinet i det vita kaklet
gud nåde den
för än är klockan bara sex och än har du bara stämplat ut
framme vid altaret:
ett frosseri av aldrig skådat slag
men
detta är ingen dödssynd
jag är ingen gris
detta är ej frosseri
jag är ingen gris
jag är ingen gris
jag är ingen
gris
de viskar till mig att kristi kropp är för dig utgiven
jesus är för mig utgiven, jesus jag ger mig dig, jag utger mig att vara dig
det här är inget frosseri
det här är guds försoning med sin värld
oboy kex stekta ägg köttbullar en oäten matlåda en halv grillad kyckling lite potatissallad i den svarta papperskorgen gröna oliver tinad glass kolasås maränger ost och smör och smör och ost
du minns inte riktigt längre; klockan sex var det då jag stämplade ut?
undrar om pengar kommer tillbaka pengar för klockan tio till sex på stämpeljobbet
undrar om var det någon som ringde? var det inte en jävel som ringde?
tvättar vitt altare med klorinet, om gud på dag ett skapade ljus han döpte till dag och mörker han döpte till natt så skapade han på dag två klorinet och döpte det till renässans
klockan är slagen, du har små sår på knogar och hjärta
folk säger att du är en hopplös romantiker men
klorinet gör sin verkan skapar luktfria passager luktfria rum nya rym
renar från synd
tänk klorin funkar bättre än kristi blod
trots, det var ingen synd
inget frosseri
ingen som ens ringde
om gud bara visste
