rubiks cube
Alla som klagar och deppar på skitlivet borde få känna på att vara JAG för en dag (läs: idag!). Okej, för att göra en lång historia lite längre så ser min sjukdomstid ut såhär:
15 augusti 2008 - ett solklart fall av svinkoppor i hela halva ansiktet, såg ut som ett freak och fick inte utanför dörren på över en vecka. En kur penicillin.
5 september - the return of the swinekopps part 1. En till penicillinkur.
25 september - the reurn of the swinekopps part 2. Byte till en starkare och dubbelt så lång penicillinkur (bambambambam).
20 oktober - the return of the fucking swinekopps part 3. Fortfarande den starka kuren men denna gång inte bara dubbel, utan dubbeldubbel. Älskar sjukvården!
Och, låt oss säga att varje besök i snitt tagit ca 3 minuter (plus en besök på ca fem minuter hos skolsköterskan) så på femton minuter har jag inte bara blivit utskriven fyra penicillinkurer utan också fått diagnoser som:
dålig handhygien! eksem! torra händer! stress! mystisk allergi!
Och därmed blivit ordinerad inta/påta: handsalva, hudsalva, desinfektionssalva, små spritservetter mm.
På femton minuter! Den som säger att sjukvården i Sverige inte är effektiv kan få ta och äta opp det på en gång (och mina hudsalvor).
Iallafall, som om inte detta vore nog! SOM OM INTE DETTA VORE NOG, detta hände mig idag:
klockan 13.00 skulle jag infinna mig på vårdcentralen ca 3-4km härifrån. 12.30 inser jag att det är en halvtimma kvar, varpå jag tänker "äh jag cyklar, så mycket regnar det ju faktiskt inte".
Cykelfärden gick på följande vis: I backen ner inser jag att det bakre hjulet är så gott som luftlöst. Tuff som jag är trampar jag ändå vidare. Det finns ingen återvändo när bussen redan gått!!
Allting gick fint tills jag efter mitt tre minuter långa besök kommer ut igen, det regnar lite mer än duggregn nu och vad händer mitt i skogen (det finns bara skog och skog och skogsväg på min färd) på vägen hem, när jag kommit ca 500 meter från vårdcentralen? KEDJAN HOPPAR. Den jävla kedjan hoppar.
Det finns en stor anledning till varför jag gått både i-podlös, mobillös och till varför jag är både datorlös och TVlös. Teknik och mekanik är inte riktigt min grej va. Så där sitter jag, stackars lilla flicka som just blivit diagnoserad med svinkoppar en fjärde gång i rad, mitt i skogen med en punkterad cykel med kedjehopp. SOS! Försökte sparka mig iväg som på en sparkcykel. Det var skitjobbigt så jag gav upp. Efter ca en kvart i ett äckligt regn kunde jag cykla iväg igen. Med händerna svarta som synd.
SÅ, vem är det som lever ett liv i misär här egentligen? Lilla flickan på tallvägen kanske!!!!