smuts
Visst är det så?'
De säger till mig att den är ljudlös, för latent för att kunna finna förståelse för. Ingen som ens vill klappa en på huvudet för där syns inget att klappa för
Du har blivit en clown, de skrattar åt dig nu.
Du skrattar med, ser den måttlösa roligheten i det hela, i hela dig, du är lattjo! Ball, vitsig, lustig, fyndig sådär putslustig!
De skrattar åt dig nu, du skrattar med. Du har blivit en clown, du skrattar med.
Den där skiten, tar den död på dig nu?
Du har tappat rim och ranson i allt du gör, rum blir utan tid, och den där skiten, fyller varenda hörn i din tidlösa rymd. Att sova börjar bli den enda utväg den enda framväg den enda genväg, genom liv.
'Vad ska det bli av dig?' frågar de med en eftertrycksam håglöshet 'vad ska det bli av en maskerad vagabond som du?'
Så länge de skrattar åt mig tar jag dagen med hopp, det är när ljusen slocknar och färgen smetats ut, jag inser: det var min skit.
Men tills dess: jag är er.
Jag skrattar med, som den maskerade vagabond jag är.
Brusten av stolthet