torr luft
gör lite ont under bröstkorgen på vänster sida där en hört hjärtat ska sitta. fast det gör det tydligen inte har jag fått förklarat för mig så i tid som för sex dagar sedan, hjärtat sitter mer i mitten. så kanske sysslar jag med inbillning. antagligen, så.
sitter på en blå buss. ät ej här sitt ej i knät på med bältet säkra er.
det kan gå en timma mellan morgon och kväll hemma i mitt rum och det kan gå sju dygn mellan två platser. som ute på gatan och inne i bussen.
ute på gatan lämnade jag några tankar jag inte längre minns.
"vad gör du om dagarna?" och de är den där betongstimmen i rummet, håller den krampaktigt hårt i handen som något jag en gång slagits för och vunnit utan att jag vet varför.
det gör ont här i under bröstkorgen på riktigt. vad sitter där om inte hjärtat vad är det som kniper? har druckit upp snart hela min vitamindryck från kiosken, en ny smak med mango/persika som jag alldeles för lätt fick för mig att vara i behov av. jag är säkert törstig.
vodka i min ryggsäck. smink i min påse. mat i en big pack-låda. orört än så länge. kissenödig och vitamindrycken är slut. smaken artificiell och mamma skickar små meddelande på wordfeud hela tiden, minst ett par gånger om dagen, jag lägger visst ord för sällan. ikväll ska de äta paj. jag blir säkert inte hungrig sen. tur att jag har mat.
tur att jag här en buss att byta stad med. ska jag kissa på stationen när jag kommer fram eller kan jag hålla mig? jag blir säkert inte törstig mer idag men kommer med säkerhet dricka för att en så bör. eller mest för att det är en aktivitet som håller uppmärksamheten uppe, ser ut som att jag är i full gång. i en annan stad fast bara 56 minuter bort från betongtimma. undra om jag hinner bli hungrig. vart i kroppen sitter den, hungern?