,
Du känner mig:
inte i sjukhusmat bakom en lång vit korridor inbäddad av neonljus
Du känner mig:
fördomsfullt som lingonris under skogsmark efter frostnätter många
Du känner mig:
diffust flimrar förbi i en gammal film från 60-talet strax innan lunch
Du känner mig:
genom brev läggs på postlådan, locket slår igen, dag efter dag
Du känner mig:
aldrig så bra som när du hör mitt hjärta hamra ur bröstkorgen
Du känner mig:
när du vet att jag föredrar grönsaker från grönsakslandet där hemma
Jag känner mig:
som allra bäst när kroppen är kamp och du lägger varma handen på magen min